Bosättarkolonialism är en process genom vilken bosättare utövar kolonialt styre över ett område genom att förinta, tvångsförflytta eller tvångsassimilera dess ursprungsbefolkning.^[1] Bosättarkolonialism är en form av kolonial dominans som vanligtvis inleds av en imperialistisk makt, som upprätthåller en koppling eller kontroll över territoriet genom bosättarstyret. ^[2] I senare skeden av koloniseringen kan dock bosättarsamhället frigöra sig från den externa imperialmakten, och därmed bilda en egen stat (till exempel USA visavis Brittiska imperiet eller Argentina visavis Spanska imperiet)

Bosättarkolonialism står i kontrast till utsugande former av kolonialism, där den imperialistiska makten erövrar territorium för att utnyttja naturresurserna och arbetskraften, utan att göra sig av med ursprungsbefolkningen. Bosättarkolonialism innebär i stället bildandet av ett nytt samhälle på det erövrade territoriet och utplåning av den ursprungliga befolkningen, även om detta inte alltid lyckas, till exempelvis på grund av att bosättarna lämnar, eller genom försoningsprocesser mellan bosättare och urpsrungsbefolkningar.^[3]

Bosättarkolonialism är ett omtvistat koncept och har traditionellt applicerats på anglosaxiska kolonier, så som USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien. På senare år har dock konceptet även använts för att studera processer i andra delar av världen, så som: Spanska koloniseringen av Latinamerika, Frankrikes bosättarstyre i Algeriet, Rysslands expansion in i Sibirien, afro-amerikanska slavars upprättande av staterna Liberia och Sierra Leone, Israels etniska rensning av palestinier, samt i Norden; Sverige, Norge och Finlands expansion in i samiska områden.^[4]

Under 1960-talet uppfattades bosättningsprojekt som ett fenomen skilt från kolonialism. Skönmålande ord som nybyggare användes för att understryka att man byggde upp ett helt nytt samhälle, och tonade ned det faktum att ursrpungsbefolkningar redan bodde i dessa områden. Under 1970- och 1980-talen betraktades bosättarkolonialism som något som medförde hög levnadsstandard, i motsats till de misslyckade politiska system som förknippades med post-koloniala stater utan omfattande vit eller europeisk bosättning.^[5]

Från mitten av 1990-talet etablerades forskningsfältet bosättarkoloniala studier [settler colonial studies], som en egen disciplin med nära koppling till urfolksstudier [indigenous studies].^[5] Den australiske historikern Patrick Wolfe tillskrivs ofta äran för att ha grundat fältet genom sitt verk Settler Colonialism and the Transformation of Anthropology (1999). Wolfe har dock påpekat: ”Jag uppfann inte bosättarkoloniala studier. Ursprungsfolk har varit experter i ämnet under århundraden.”^[6]

Wolfes arbete föregicks av andra studier som haft stort inflytande inom fältet, såsom Fayez Sayeghs Zionist Colonialism in Palestine (1965), Settler Capitalism av Donald Denoon (1983) samt Daiva Stasiulis och Nira Yuval-Davis i Unsettling Settler Societies (1995).

Bosättarkolonialism känneteckar inte en enstaka händelse, utan beskriver en struktur eller process som gör anspråk på miljöer i syfte att ersätta befintliga förhållanden och medlemmar av miljön med bosättningen och bosättarna. Sammankopplat med detta är fördrivningen eller elimineringen av de befintliga invånarna, genom förstörelse av deras miljö och samhälle.^[7] Därför beskrivs bosättarkolonialism ofta som en invasion eller ockupation - i motsats till den mer vardagliga innebörden av ordet "bosättning". ^[8]

Enligt folkmordsforskaren Raphael Lemkin – som myntade termen folkmord – är kolonisering nära kopplat till folkmord.^[9] Vissa folkmordsforskare beskriver vidare bosättarkolonialism som i sig folkmordsliknande och att den innebär eliminering av befintliga folk och kulturer, och inte bara deras fördrivning. Enligt Wolfe kan denna utrotning genomföras på flera olika sätt, däribland massmord, tvångsförflyttning eller påtvingad assimilering (till exempel genom att skilja barn från sina föräldrar).^[10]

Lorenzo Veracini menar dock att all bosättarkolonialism inte utmynnar i folkmord, även om alla folkmord har en bosättarkolonial logik.^[11] Sai Englert, i motsats till Wolf, menar att bosättarkolonier har använt både eliminering och exploatering i förhållande till ursprungsbefolkningar, och ofta övergått från det ena till det andra: "Genom att anta att exploatering, per definition, ligger utanför dess studieområde, har bosättarkoloniala studier begränsat sig till studier av den engelskspråkiga bosättarvärlden – främst Nordamerika och Oceanien." För Englert är det specifika med bosättarkolonialismen, jämfört med andra former av kolonialism, istället dess sociala relationer, som kännetecknas av klasskamp inom bosättarsamhället om fördelningen av "kolonialt byte". ^[12]

Det finns en debatt kring hur bosättarkolonialism hänger samman med invandring. Mahmood Mamdani skriver: "Invandrare är obeväpnade; bosättare kommer beväpnade med både vapen och en nationalistisk agenda. Invandrare kommer för att söka ett hemland, inte en stat; för bosättare kan det inte finnas något hemland utan en stat." ^[13] Veracini påpekar dock att skillnaden mellan invandrare och bosättare är svårare att utröna i de fall då bosättare inte frivilligt har lämnat sina hemländer.^[14]

En bosättningsstat är en autonom eller oberoende politisk enhet som etablerats genom bosättningskolonialism. Detta inträffar när bosättarsamhället intar en politiskt dominerande position över ursprungsbefolkningen och bildar en självförsörjande stat som verkar oberoende från den tidigare imperialistska makten. ^[15] I flera fall föregås detta av ett krig mellan bosättare och imperialmakten (till exempelvis det amerikanska självständighetskriget).

Vilka stater eller områden som som är bosättarkoloniala är politisk omtvistat. Begreppet bosättarkolonialism betyder implicit att staten bygger på fördrivning eller eliminering av dess ursprungsbefolkning, vilket kan ifrågasätta staten moraliska och historiska rätt till territoriet. Detta kan påverka den nationella självbilden, men även leda till juridiska eller territoriella konsekvenser, till exempel i form av krav på utökad autonomi eller självständighet för ursrpungsbefolkningar.

Med ovan i åtanke så finns bosättarkoloniala stater på flera olika kontinenter, däribland Nordamerika (USA, Kanada och Mexiko), Sydamerika (till exempel Argentina, Brasilien och Kuba)^[16], Oceanien (till exempel Australien och Nya Zeeland) i Afrika (till exempel Sydafrika, Liberia och Sierra Leone) och i Mellanöstern (Israel/Palestina). Historiska exempel inkluderar bland annat franska Algeriet^[17], italienska Libyen och Östafrika,^[18]tyska Sydvästafrika,^[19] och Rhodesia. Även inom stater finns det områden som kan beskrivas som bosättarkolonier - trots att bosättarsamhället inte grundat sin egen stat. I den senare kategorin kan nämnas Nya Kaledonien, Västpapua^[20], Andamanerna^[21], Kanarieöarna^[22], Hawaii, Sibirien och Sápmi.^[23]

• Great trek
• israeliska bosättningar
• Svenska koloniseringen av Amerika
• Nya Sverige
• Rysslands erövring av Sibirien
• Spanska koloniseringen av Amerika
• Pied-noir

•  
• Englert, Sai (2022). Settler Colonialism: An Introduction. Pluto Press. ISBN 978-0-7453-4490-4 
• Belich, James. Replenishing the earth: the settler revolution and the rise of the Anglo-world, 1783–1939. Oxford University Press. ISBN 978-0-19-929727-6 
• Horne, Gerald. The Apocalypse of Settler Colonialism: The Roots of Slavery, White Supremacy, and Capitalism in Seventeenth-Century North America and the Caribbean. Monthly Review Press, 2018. 243p. ISBN 9781583676639
• Horne, Gerald. The Dawning of the Apocalypse: The Roots of Slavery, White Supremacy, Settler Colonialism, and Capitalism in the Long Sixteenth Century. Monthly Review Press, 2020. ISBN 978-1-58367-875-6.
• Mamdani, Mahmood (2020). Neither Settler nor Native. Harvard University Press. ISBN 978-0-674-98732-6 
• Manjapra, Kris (2020). Colonialism in Global Perspective. Cambridge University Press. ISBN 978-1-108-42526-1 
• Marx, Christoph (2017). Settler Colonies, EGO - European History Online, Mainz: Institute of European History [{{{url}}} Arkiverad] 19 February 2016, retrieved: 17 March 2021 (pdf).
• Mikdashi, Maya (2013). What is settler colonialism? American Indian Culture and Research Journal 37.2: 23–34.
• Settler Colonialism in the Twentieth Century. Routledge. 2005 
• Sakai, J.. Settlers: The Mythology of the White Proletariat. PM Press. ISBN 978-1-62963-037-3 
• Veracini, Lorenzo. Settler Colonialism: A Theoretical Overview. Palgrave MacMillan. ISBN 9780230284906 
• Veracini, Lorenzo (2015). The Settler Colonial Present. Springer. ISBN 978-1-137-37247-5 
• Wolfe, Patrick (2016). Traces of History: Elementary Structures of Race. Verso Books